Tjo alla!

Igår såg jag biofilmen Känn Ingen Sorg med min vän Rebecca. Precis som Amanda tänke jag att det vore kul att skriva ner mina tankar om filmen. Då Amanda redan har gått igenom handlingen gör jag det enkelt för mig och skippar den delen.

Jag hade inte så stora förväntningar på filmen. Eller jag ansträngde mig till det yttersta för att inte ha det rättare sagt. Jag älskar Håkan Hellströms låtar och har framförallt fastnat för hans texter. Så när jag fick reda på att en film skulle producerad, baserad på de texterna, var jag överlycklig. Jag förstod dock samtidigt att det stora intresset för musiken skulle frambringa höga förväntningar. Så jag har försökt att inte inte tänka på den förränn det har varit dags.

Storyn tyckte jag var intressant, inget originellt, men ändå väldigt fin i sin uppbyggnad. Jag kände att det filmen saknade var konflikter. De var för få för att föra handlingen framåt. Huvudkonflikten som var Påls scenskräck var i princip den enda och den var inte tillräcklig för att lyfta hela storyn. Enligt min mening stod huvudrollerna ofta och stampade på samma fläck med liknande konversationer i varje scen.  Med det sagt så var det ändå en fin berättelse som på ett vackert sätt porträtterade vänskap, rädslor och sorg.

Adam Lundgren som spelade huvudrollen var heeelt fantastisk. Jag upplevde att han visade bredden i sitt skådespeleri. I alla scener var han otroligt övertygande. jag vet inte om det var han själv som sjöng låtarna.För om så briljerade han också på den fronten Snygg var han också :)(En viktig observation som jag var tvungen att inkludera) .

Scenografin var helt magisk. Bara bilderna hade jag kunnat stirra på i flera timmar. De hade gjort ett bra jobb med kostymerna - speciellt i kombination med scenografin.

 Ååååh musiken! Mee luv. Älskade hur den tolkades in i olika scener. Valen av låtar var perfekta! Mina ögon tårades vid ett flera gånger för att texterna blev så starka i sammmanhanget.

Det var en del i filmen som inte riktigt gick hem men som helhet var den helt magnifik! :)

Lämnar er med ett fantastikst uppträdande av Håkan Hellström. När Lyktorna Tänds heter låten.

Jag tänkte att vi kunde skriva lite film och musik-tips i bloggen också då det är stora intressen för oss båda. 

 

I går såg jag Känn ingen sorg, filmen som är baserad på Håkan Hellströms låtar. Eftersom jag älskar hans låtar, hade jag höga förväntningar. Känslan efteråt va sådär måste jag säga, tyvärr. Jag hade nog förväntat mig en fin, känslosam, och vacker kärleks film med orginalspåren. Visst va den fin. Den visar Påls kamp att komma över sin extrema scenskräck för att kunna göra det han älskar mest av allt. Visst är den känslosam. Relationer stärks och förstörs. Kärlek uppstår och dör. Smärta och extrem glädje. Men vacker... Jag vet inte om jag kan tycka att den är vacker. Det är många brutala scener som filmas från ett perspektiv så att det blir ännu brutalare. För er som sett den (läs ej om ni inte sett) menar jag tex scenen med drogerna på tåget. Det räcker inte med det utan det ska vara spya i toaletten också. Plus att det inte ska gå att spola så han måste stoppa ner handen i det. För mig går det lite över greänsen, det som gör att jag ryggar tillbaka och tappar den vackra känslan i kroppen. 

 

Jag blev heller aldrig klok på de olika karaktärerna. Det va antagligen meningen, men jag hade svårt för Eva. Om det är rollen hon spelar eller skådespelaren vet jag inte. Det blev så otroligt tydligt när hon sjöng att det va inspelat, vilket va snyggare gjort när Pål sjöng. 

 

Jag skrattade gott vid ett antal tillfällen och grät som ett barn vid andra. Skrattade åt många oväntade saker som hände, åt textrader dom fått in snyggt (och mindre snyggt) under filmend gång och åt Pål och hans fantastiska minspel.Grät av tanken på vad männiksor är kapabla att göra för pengar, åt svek och lögner och åt de finaste låtarna. Til hans låtar har jag skrattat, varit lycklig, varit olycklig, gråtit, hatat, varit tom, varit pirrig, knt mig som världens äckligaste männiksa och känns mig som världens finaste ängel. Tre år av minnen sköljde över mig och gjorde att jag hulkade som ett barn. Så fint!

 

Helt klart tycker jag att alla Håkan fans där ute ska se den. Den är helt klart sevärd även om den är lite.. oklar. 

 

Det va med en aning vemod som vi idag gav oss ut på vår sista stadsrunda i vår fantastiska stad. Efter att vi packat och städat ordning på rummet begav vi oss mot en second hand-butik som vi fått rekommenderad. Efter lite om och men och fel tåg och onda fötter kom vi till slut fram. Där fanns hur mycket som helst, men inte så mycket som va fint. Men Iman fick med sig ett par byxor iaf. 

 

Sen mötte vi upp Joel på stationen där chaffören gick av och la ett papper på spåret och sen körde över det. Därifrån tog vi oss till en sjö en bit utanför Berlin där hans bror med två kompisar chillade. Våra sista timmar spenderade vi alltså vid en varm sjö, vi badade och hyrde en eka och solade och spelade kort. Helt underbart! Bilder därifrån kommer upp senare när jag får tillbaka kameran av Iman. Det blev ett helt perfekt avslut helt enkelt. 

 

Fina Ira skickade ett sms och sa att det var okej att vi kunde duscha hos dom innan vi åkte om vi ville (egentligen skulle vi vara ute vid 11). Tyvärr blev det lite stressigt så vi hann inte, men finare värdar får man leta efter. 

Vi har alltså bott i en lägenhet i Berlin (15-20 min från city) med dusch, stort eget rum, kök att använda, tvättmaskin, finaste värdarna och mycket frihet för under 2000:- för båda i en vecka. Detta hittade vi genom en hemsida som heter airbnb.com. REKOMENDERAS. Ska ni till Berlin så hör av er så ger ni er kontaktuppgifter till våra värdar. Kunde inte varit bättre. 

 

Vid 21.30 flög vi i luften igen och landade i ett iskallt och deppigt Sverige. Deppigt mest för den tunga förlusten mot just Tyskland i EM... skit.

 

... vilken bra dag. Kärleken kärleken kärleken har sprudlat idag. Yeeees! 

Sovis igen (börjar bli en vana) och sen gjorde vi oss klara för att möta upp vår fina vän Joel som hörde av sig och berättade att han va i stan. Så vid 2 tiden lunchade vi ihop och pratade om allt möjligt. Han är här i en månad på språkresa och såg på facebook att vi va här. När den goda cheesburgaren på resutaurang Alex (ja vi gick dit igen Mimmi) var uppäten tog vi oss vidare till muren igen och tog massor av fina bilder och skrattade och njöt. Vi gick även tillbaka till Yaam och satt där och solade lite. Det gick att sitta i typ 20 minuter, sen va det alldeles för varmt. Då tog vi oss tillbaka och åkte till Alexanderplatz igen och visade Joel delar av den guidade turen vi gjorde första dan. Det var sjukt kul att se allting igen. 

Innan middagen åkte vi till ett ställe som Joel visade oss, en kulle med utsikt över hela stan. Mycket vackert. Våran vandring upp va ett äventyr i sig då Iman, iklädd flipflops pratade med sig själv hela vägen om hur hon bennemig skulle klara detta. Den regnbågsförgade slushen blev hennes energidricka! Garvade satan. Den bruden alltså <3 Vi som kombination <3 och så Joel som pricken över i! <3 

 

På kvällen åkte vi till vår gata vid Frankfurter Allee och käkade sushi. Jag vann äta-upp-alla-riskorn-först-med-pinnar-tävlingen. Det ska man tydligen göra för att få tur i kärlek, sa en romantisk fransman. Måste ju stämma så jag har framtiden för mig! 

Till efterrätt blev det glass och det måste fan varit nåt i dom där glassarna. Jag skrattade så jag kiknade. Joel stoppa sin glasstrut i min glass så det blev en dubbelglass. När han tog upp den sen åkte hela min glasskula med. Knas! Och Gnesänhausen. Och den torkande glassen i handen. Och gubben i baren. Och Imans försök att beställa på tyska. Och Imans försök att sno hem Joels skolböcker. Och alla imitationer av Björn Ranelids Kärleken kärleken kärleken. Och grusvattnet. Och alla Men gud! Och spårvagnschaffören som gick av, la ett papper på spåret och körde över det. osv osv.

 

Till slut kom vi hem och däcka (börjar oxå bli en vana) och helt plötsligt vänder sig Iman mot mig: Vet du vad jag har på mig? Jag hinner syna henne från topp till tå, fattade ingenting. Så vänder hon sig om....JAG DOG!!! Kolla min instagram, amandakirchhoff för ett filmklipp på den :)

 

Kääääääärleeken, kärlek kärlek kärlek. Herrrrrrrrrrregud, herrrrrrrrrregud. Yess yees yes yes

Amanda 

Eftersom dagen igår var lång och lite småtung blev kvällens planer inställda. Vi tänkte åka till en utebio och se Searching for Sugarman men när vi kom tillbaka till lägenheten däckade vi båda två i sängen. Istället blev det en kväll av fnitterattacker. Först säger Iman nåt roligt precis när jag klunkade i mig en halv flaska vatten vilket gör att jag sätter vattnet i halsen. Lite smått panik, vatten i näsan och hela ansiktet. Men jag lyckades undvika golvet iaf.  Sen blev det youtube-klipp på youtube-klipp och jag skratta så jag fick kramp och slog huvet i väggen. Vilka människor det finns! Kanske borde länka mitt favoritklipp? 

 

Det blev lite shopping igår oxå, en bikini för Iman och en jacka för mig. Tjoo! 

 

Haloj!

Hela dagen idag har varit fantastisk men tröttsam! Vi gjorde en dagsutflykt till koncentrationslägret Sachsenhausen en bit utanför Berlin. Det tog ett tag för mig och Amanda att komma fram men det var en mysig liten resa med tåg.

Lägret var utformat som ett museum. Stora delar av området var dock stängt. Det vi fick tillfälle att se var den stora trekantsformade utegården och husen där fångarna bodde. Vi fick också besöka ett av arbetarhusen där de visade en dokumentär om koncentrationslägret.  

Det var med blandade känslor jag vandrade runt där i museet. Allt från sorg, nyfikenhet, ilska och glädje drog i mig. Sorgen fanns för att jag vet historian - jag har koll på de hemskheter som tillhör andra världskriget. Jag kände nyfikenheten över att lära mig mer då vi satt där och kollade på dokumentärfilmen. Jag kände ilska över det mörka som människor var och är kapabla till. Och samtidigt så kände jag en enorm glädje över att se så många människor som besökte lägret - människor som jag hoppas på vill ta del av vår världs historia, som vill begrunda de händelser som format våra samhällen och som förhoppningsvis kan dra lärdom av dem. 

Dagen har varit lång och lärorik!

Godnatt! 

Igår var vi alltså på två olika museum här i Berlin.

Det första museet vi var och hälsade på var Filmmuseet vid Sony Center. Området runtomkring var otroligt modernt med glasväggar som murade in båda sidorna av torget. Till skillnad från det annars så nedklottrade Berlin fanns det här ingen konst på väggarna. Jag tycker personligen att det utgjorde en fin kontrast. Det vore härligt o tänka att människor respekterar konsten så pass mycket att de kan ge utrymme för filmkonsten - att den kan få sin ostörda plats utrryck. 

Besöket till filmmuseet hade jag längtat efter ett tag så jag var lagom taggad när vi väl klev in. Inträdet var 7€(ungefär 70kr) och väskorna fick vi inte ta med oss in utan vi lämnade dem, kostnadsfritt, med en vakt vid ingången.

Genomgången började på tredje våningen och porträtterade Tysklands filmkonst från slutet av 1800-talet till nutid.Utställningarna var oerhört fina och genomtänkta. Det vi fick se var ett flertal bilder. På några platser fanns tv-skärmar utplacerade där små filmsnuttar rullade. I musseet fick vi lära oss om några av Tysklands mest framstående skådespeleare, lite om de olika kamerateknikerna - deras uppkomst och användning, samt om filmkonstens olika syften genom tiderna.

Då Tyskland har varit väldigt framtående vad det gäller film kändes hela besöket väldigt innehållsrikt för mig. Jag kan starkt rekommedera alla filmälskare att besöka museet!

 

För att vi inte fick fota :P får museet 4 av 5 fladdermöss. 

Puss o Kram /Iman

 

 

 

Musikinstrumentmuseet. 

När vi gick dit hade vi nog förväntat oss ett museum med coola instrument som man skulle få testa och att det skulle vara rätt livligt där inne. Men när vi kommer in är det helt knäpptyst. Vid ingången får alla varsin dosa med hörlurar till (man måste lämna ID som pant) och det börjar med att man får en instruktion om hur dosan fungerar och lite snabbt om alla instrument. Sen kunde man gå fram till instrumenten som står utplacerade i en stor sal och knappa in numret brevid instrumentet. Då spelades en liten truddelutt. Det coolaste var att få se och höra cembalon för de fanns i så många olika storlekar och det ser ut som ett piano men låter inte som ett. Dens tangenter är svarta och vita precis som ett piano men de undre tangenterna är svarta och de övre är vita. 

 

Eftersom att inträdet endast var 40€ (knappt 40 kr) får museet ett högt betyg av mig, 4 av 5 ugglor. Amanda

 

Det började med ett papper om massa pennor... 

 

... och 2 timmar senare var där en ugglish. 

 

 

Tjobre, händishbre?

 

Idag tog vi sovis igen, vilket slutade med att vi inte kom från lägenheten förrän ett tiden. Då åkte vi till Potsdamerplatz för att checka in Sony Center. Det är som ett torg mellan höghus i en cirkel som har ett tak över sig. (Hoppas alla fattar, fattar knappt själv.) Så det är som att man är innomhus fast det är utomhus. Iaf så fanns där ett filmmusseum och eftersom detta är ett ämne som ligger framförallt Iman varmt om hjärtat tog vi oss en trip dit. Det var sjukt coolt. Men jag överlåter resterande recentioner till Iman då hon uppskattade det mest.

Därifrån vandrade vi sedan vidare till Ben-Gurion-strasse för att gå på Musikinstrumentmusseet. (stavas musseum med två ss? jaja, tyskar gillar dubbel-s) Det var också ballt, framför allt för mig tror jag som gått musiklinje på gymnasiet. Jag fick se instrument i verligheten jag bara sett på bild tidigare. Men jag recenserar det i ett annat inlägg.

 

Därefter var vi HUNGRIGA och tog inte många steg då Vapiano va den närmsta restaurangen. Det var första gången jag va på Vapiano, har alltså inte varit där i Sverige. Det får bli när vi kommer hem för maten var väldigt god.

 

Ett av mina måsten på denna resa var Tiergarten, en park som ligger mitt i stan, så nästa anhalt blev just den. Jag blev helt beundrad över hur vacker och lugn en plats kan vara belägen mitt i en storstad. Träden var ens tak och gräset ens golv. Broar över bäckar och cyklande tyskar ens vy. Mysigt!

 

Sen vi kom hem har Iman kollat serier och jag ritat i fönstret. När vi insåg att tiden tickat på och att restaurangerna kanske inte skulle ha öppet valde vi att strunta i middagen. Båda är ändå mätta sen den sena lunchen.

 

Dagens höjdpunkt:

Iman - Att se konstymerna på Filmmusset. 

Amanda - Spela in en film på mig själv då jag försöker härma Iman när hon pratar somaliska med sin mamma. Haha. Annars Tiergarten parken. Lugnet och naturen. 

 

Fler bilder från dagen kommer upp senare om vi orkar efter ett avsnitt av Game of Thrones! 

Puss Amanda 

 

 

Vi vill tacka vår fina vän Maja för tipset att gå till restaurangen Transit. På väg dit träffade vi 2 holländare som var på väg till samma ställe. De visade oss vägen och vi pratade lite. Dom va jättesöta. Maten var mycket god, uppdelad i skålar. Jag tog friterad kyckling i sötsursås och fick jordnötter på... är allergisk men jag kunde peta bort och har inte fått någon reaktion än. Iman tog kycklingspett med jordnötsås. Till serverades risnudlar. Allt detta för 19€! Transit låg på en mysig gata som vi bestämde oss för att återvända till senare. Den ligger alltså här i Feriderichain (osäker på stavningen).

Här kommer lite bilder från dagen. Det är sååå varmt, men mycket skönare idag då det fläktar lite iaf. Jag har fått en del färg, mest på axlarma. 

 

 

 

Tjabba tjena!
Dagen började med en stadig frukost här hemma. Sedan tog vi tåget till Tempelhof för att besöka ett övergivet flygfält. En rejäl promenadomgång blev det där.
Tempelhof flygplats stängdes ner år 2008 och har sedan år 2010 används flitigt i olika sammanhang. På de enorma fälten kan en njuta av cykelturer, långboard och skateboardåkning.
Jag och Amanda gick ett varv runt hela området. Det var en fin plats med intressanta byggnader och härligt folk. Dit kommer vi nog återvända innan vi åker hem. Kanske med en liten hyrcykel! we'll c, we'll c!
Efter den rundan strosade vi vidare till Brandenburger Tor. Där promenerade vi längs Under den linden. Helt fantastiskt var det. Arkitekturen längs hela den gatan var så vacker. De små uteserveringarna såg mysiga ut och höjdpunkten för den rundan var nog det lilla fyndet vi gjorde. Vi hittade nämligen restaurangen Vapiano där!
Nu ska jag och Amanda fixa oss lite. Vi tänkte käka middag på ett lite finare ställe idag. Hej så länge! /Iman <3

Den här drickan blev vi rekommenderade av guiden från i torsdags. Han sa att den va sååå god och jättepopulär och att det va ett måste att testa den när man va i Berlin. Tjotjena! Vi köpte den igår och det va bland det äckligaste vi druckigt. På riktigt. 13 spänn i sjön ;) 

Det är verkligen sjukt hur billigt det är här. Igår åt vi två mål, ett hemma och ett ute för ca 100 kr.