Tjo alla!

Igår såg jag biofilmen Känn Ingen Sorg med min vän Rebecca. Precis som Amanda tänke jag att det vore kul att skriva ner mina tankar om filmen. Då Amanda redan har gått igenom handlingen gör jag det enkelt för mig och skippar den delen.

Jag hade inte så stora förväntningar på filmen. Eller jag ansträngde mig till det yttersta för att inte ha det rättare sagt. Jag älskar Håkan Hellströms låtar och har framförallt fastnat för hans texter. Så när jag fick reda på att en film skulle producerad, baserad på de texterna, var jag överlycklig. Jag förstod dock samtidigt att det stora intresset för musiken skulle frambringa höga förväntningar. Så jag har försökt att inte inte tänka på den förränn det har varit dags.

Storyn tyckte jag var intressant, inget originellt, men ändå väldigt fin i sin uppbyggnad. Jag kände att det filmen saknade var konflikter. De var för få för att föra handlingen framåt. Huvudkonflikten som var Påls scenskräck var i princip den enda och den var inte tillräcklig för att lyfta hela storyn. Enligt min mening stod huvudrollerna ofta och stampade på samma fläck med liknande konversationer i varje scen.  Med det sagt så var det ändå en fin berättelse som på ett vackert sätt porträtterade vänskap, rädslor och sorg.

Adam Lundgren som spelade huvudrollen var heeelt fantastisk. Jag upplevde att han visade bredden i sitt skådespeleri. I alla scener var han otroligt övertygande. jag vet inte om det var han själv som sjöng låtarna.För om så briljerade han också på den fronten Snygg var han också :)(En viktig observation som jag var tvungen att inkludera) .

Scenografin var helt magisk. Bara bilderna hade jag kunnat stirra på i flera timmar. De hade gjort ett bra jobb med kostymerna - speciellt i kombination med scenografin.

 Ååååh musiken! Mee luv. Älskade hur den tolkades in i olika scener. Valen av låtar var perfekta! Mina ögon tårades vid ett flera gånger för att texterna blev så starka i sammmanhanget.

Det var en del i filmen som inte riktigt gick hem men som helhet var den helt magnifik! :)

Lämnar er med ett fantastikst uppträdande av Håkan Hellström. När Lyktorna Tänds heter låten.

Haloj!

Hela dagen idag har varit fantastisk men tröttsam! Vi gjorde en dagsutflykt till koncentrationslägret Sachsenhausen en bit utanför Berlin. Det tog ett tag för mig och Amanda att komma fram men det var en mysig liten resa med tåg.

Lägret var utformat som ett museum. Stora delar av området var dock stängt. Det vi fick tillfälle att se var den stora trekantsformade utegården och husen där fångarna bodde. Vi fick också besöka ett av arbetarhusen där de visade en dokumentär om koncentrationslägret.  

Det var med blandade känslor jag vandrade runt där i museet. Allt från sorg, nyfikenhet, ilska och glädje drog i mig. Sorgen fanns för att jag vet historian - jag har koll på de hemskheter som tillhör andra världskriget. Jag kände nyfikenheten över att lära mig mer då vi satt där och kollade på dokumentärfilmen. Jag kände ilska över det mörka som människor var och är kapabla till. Och samtidigt så kände jag en enorm glädje över att se så många människor som besökte lägret - människor som jag hoppas på vill ta del av vår världs historia, som vill begrunda de händelser som format våra samhällen och som förhoppningsvis kan dra lärdom av dem. 

Dagen har varit lång och lärorik!

Godnatt! 

Tjabba tjena!
Dagen började med en stadig frukost här hemma. Sedan tog vi tåget till Tempelhof för att besöka ett övergivet flygfält. En rejäl promenadomgång blev det där.
Tempelhof flygplats stängdes ner år 2008 och har sedan år 2010 används flitigt i olika sammanhang. På de enorma fälten kan en njuta av cykelturer, långboard och skateboardåkning.
Jag och Amanda gick ett varv runt hela området. Det var en fin plats med intressanta byggnader och härligt folk. Dit kommer vi nog återvända innan vi åker hem. Kanske med en liten hyrcykel! we'll c, we'll c!
Efter den rundan strosade vi vidare till Brandenburger Tor. Där promenerade vi längs Under den linden. Helt fantastiskt var det. Arkitekturen längs hela den gatan var så vacker. De små uteserveringarna såg mysiga ut och höjdpunkten för den rundan var nog det lilla fyndet vi gjorde. Vi hittade nämligen restaurangen Vapiano där!
Nu ska jag och Amanda fixa oss lite. Vi tänkte käka middag på ett lite finare ställe idag. Hej så länge! /Iman <3

 

 

Tjo! We are safe and sound!Under hela flygresan var vi så himla taggade! Det har ännu inte sjunkit in att vi faktiskt lämnat lilla landet lagom.

Utanför Schönefeld flygplats välkomnades vi av en riktig färgbomb - gula lyktstolpar, blåa trottoarkanter och röda skyltar. Allt såg ut som Lidl! Ett gott och färgstarkt intryck redan från start! :) Med kartan och vägbeskrivningen i högsta hugg skulle vi orientera oss fram till Frank och Iras hus. Galet! Det var en skrattfylld utmaning som inleddes med en upp och nedvänd karta. Resultatet blev en rundvandring kring hela kvarteret innan vi till slut insåg vårt misstag. Om inget annat så fick vi en inblick i hur vackert området är. Nu är vi iaf framme. Vår värd Ira är fantastisk och huset är helt magiskt. Jag och Amanda ligger just nu i sängen och njuter av vårt paradis. Bilder kommer ut imorn. Hej så länge!!

/Iman