Tjo alla!

Igår såg jag biofilmen Känn Ingen Sorg med min vän Rebecca. Precis som Amanda tänke jag att det vore kul att skriva ner mina tankar om filmen. Då Amanda redan har gått igenom handlingen gör jag det enkelt för mig och skippar den delen.

Jag hade inte så stora förväntningar på filmen. Eller jag ansträngde mig till det yttersta för att inte ha det rättare sagt. Jag älskar Håkan Hellströms låtar och har framförallt fastnat för hans texter. Så när jag fick reda på att en film skulle producerad, baserad på de texterna, var jag överlycklig. Jag förstod dock samtidigt att det stora intresset för musiken skulle frambringa höga förväntningar. Så jag har försökt att inte inte tänka på den förränn det har varit dags.

Storyn tyckte jag var intressant, inget originellt, men ändå väldigt fin i sin uppbyggnad. Jag kände att det filmen saknade var konflikter. De var för få för att föra handlingen framåt. Huvudkonflikten som var Påls scenskräck var i princip den enda och den var inte tillräcklig för att lyfta hela storyn. Enligt min mening stod huvudrollerna ofta och stampade på samma fläck med liknande konversationer i varje scen.  Med det sagt så var det ändå en fin berättelse som på ett vackert sätt porträtterade vänskap, rädslor och sorg.

Adam Lundgren som spelade huvudrollen var heeelt fantastisk. Jag upplevde att han visade bredden i sitt skådespeleri. I alla scener var han otroligt övertygande. jag vet inte om det var han själv som sjöng låtarna.För om så briljerade han också på den fronten Snygg var han också :)(En viktig observation som jag var tvungen att inkludera) .

Scenografin var helt magisk. Bara bilderna hade jag kunnat stirra på i flera timmar. De hade gjort ett bra jobb med kostymerna - speciellt i kombination med scenografin.

 Ååååh musiken! Mee luv. Älskade hur den tolkades in i olika scener. Valen av låtar var perfekta! Mina ögon tårades vid ett flera gånger för att texterna blev så starka i sammmanhanget.

Det var en del i filmen som inte riktigt gick hem men som helhet var den helt magnifik! :)

Lämnar er med ett fantastikst uppträdande av Håkan Hellström. När Lyktorna Tänds heter låten.

Jag tänkte att vi kunde skriva lite film och musik-tips i bloggen också då det är stora intressen för oss båda. 

 

I går såg jag Känn ingen sorg, filmen som är baserad på Håkan Hellströms låtar. Eftersom jag älskar hans låtar, hade jag höga förväntningar. Känslan efteråt va sådär måste jag säga, tyvärr. Jag hade nog förväntat mig en fin, känslosam, och vacker kärleks film med orginalspåren. Visst va den fin. Den visar Påls kamp att komma över sin extrema scenskräck för att kunna göra det han älskar mest av allt. Visst är den känslosam. Relationer stärks och förstörs. Kärlek uppstår och dör. Smärta och extrem glädje. Men vacker... Jag vet inte om jag kan tycka att den är vacker. Det är många brutala scener som filmas från ett perspektiv så att det blir ännu brutalare. För er som sett den (läs ej om ni inte sett) menar jag tex scenen med drogerna på tåget. Det räcker inte med det utan det ska vara spya i toaletten också. Plus att det inte ska gå att spola så han måste stoppa ner handen i det. För mig går det lite över greänsen, det som gör att jag ryggar tillbaka och tappar den vackra känslan i kroppen. 

 

Jag blev heller aldrig klok på de olika karaktärerna. Det va antagligen meningen, men jag hade svårt för Eva. Om det är rollen hon spelar eller skådespelaren vet jag inte. Det blev så otroligt tydligt när hon sjöng att det va inspelat, vilket va snyggare gjort när Pål sjöng. 

 

Jag skrattade gott vid ett antal tillfällen och grät som ett barn vid andra. Skrattade åt många oväntade saker som hände, åt textrader dom fått in snyggt (och mindre snyggt) under filmend gång och åt Pål och hans fantastiska minspel.Grät av tanken på vad männiksor är kapabla att göra för pengar, åt svek och lögner och åt de finaste låtarna. Til hans låtar har jag skrattat, varit lycklig, varit olycklig, gråtit, hatat, varit tom, varit pirrig, knt mig som världens äckligaste männiksa och känns mig som världens finaste ängel. Tre år av minnen sköljde över mig och gjorde att jag hulkade som ett barn. Så fint!

 

Helt klart tycker jag att alla Håkan fans där ute ska se den. Den är helt klart sevärd även om den är lite.. oklar.