Igår var vi alltså på två olika museum här i Berlin.

Det första museet vi var och hälsade på var Filmmuseet vid Sony Center. Området runtomkring var otroligt modernt med glasväggar som murade in båda sidorna av torget. Till skillnad från det annars så nedklottrade Berlin fanns det här ingen konst på väggarna. Jag tycker personligen att det utgjorde en fin kontrast. Det vore härligt o tänka att människor respekterar konsten så pass mycket att de kan ge utrymme för filmkonsten - att den kan få sin ostörda plats utrryck. 

Besöket till filmmuseet hade jag längtat efter ett tag så jag var lagom taggad när vi väl klev in. Inträdet var 7€(ungefär 70kr) och väskorna fick vi inte ta med oss in utan vi lämnade dem, kostnadsfritt, med en vakt vid ingången.

Genomgången började på tredje våningen och porträtterade Tysklands filmkonst från slutet av 1800-talet till nutid.Utställningarna var oerhört fina och genomtänkta. Det vi fick se var ett flertal bilder. På några platser fanns tv-skärmar utplacerade där små filmsnuttar rullade. I musseet fick vi lära oss om några av Tysklands mest framstående skådespeleare, lite om de olika kamerateknikerna - deras uppkomst och användning, samt om filmkonstens olika syften genom tiderna.

Då Tyskland har varit väldigt framtående vad det gäller film kändes hela besöket väldigt innehållsrikt för mig. Jag kan starkt rekommedera alla filmälskare att besöka museet!

 

För att vi inte fick fota :P får museet 4 av 5 fladdermöss. 

Puss o Kram /Iman

 

 

 

Musikinstrumentmuseet. 

När vi gick dit hade vi nog förväntat oss ett museum med coola instrument som man skulle få testa och att det skulle vara rätt livligt där inne. Men när vi kommer in är det helt knäpptyst. Vid ingången får alla varsin dosa med hörlurar till (man måste lämna ID som pant) och det börjar med att man får en instruktion om hur dosan fungerar och lite snabbt om alla instrument. Sen kunde man gå fram till instrumenten som står utplacerade i en stor sal och knappa in numret brevid instrumentet. Då spelades en liten truddelutt. Det coolaste var att få se och höra cembalon för de fanns i så många olika storlekar och det ser ut som ett piano men låter inte som ett. Dens tangenter är svarta och vita precis som ett piano men de undre tangenterna är svarta och de övre är vita. 

 

Eftersom att inträdet endast var 40€ (knappt 40 kr) får museet ett högt betyg av mig, 4 av 5 ugglor. Amanda